Redan utanför NG Metalls inhägnade anläggning i Katrineholm görs en första kontroll av lastbilen som transporterar elektronikskrot. Ingen lastbil kommer innanför grindarna innan det säkerställts att den inte transporterar något radioaktivt ämne.
– Vi har utrustning som ger utslag, och som även mäter exakt var i ekipaget som signalen slår ut. Det är viktigt, för en lastbil kan ju innehålla tre container fulla med löst material som ska in, förklarar Magnus Florestig som arbetar här.

Säkerhet först

Ja, säkerheten är rigorös. Som besökare måste du först se en film om vad som är farligt, hur du ska röra dig, utrustas och hur du ska bete dig om det uppstår en brand. Är du klädd i kjol eller shorts får du inte beträda området.

Solpaneler är en ytterst liten del av det som kommer hit, till en av Sveriges fyra anläggningar som återvinner elektronikskrot. Anläggningen i Katrineholm är en av de största i landet. Här arbetar 85 personer som hanterar uppskattningsvis 40 procent av den totala mängden elektronikskrot i Sverige, och hanterar upp till 400 000 enheter för återbruk per år.

Miljontals ton 2050

Solceller har en livslängd på ungefär 30 år, men i många fall håller anläggningen mycket längre än så. Därför förbereder sig återvinningsbranschen på att det om ett antal år kommer att bli en hel del solpaneler som är uttjänta – men än så länge är volymerna små.
– Den här veckan har vi inte tagit emot några solpaneler alls. Totalt, kan vi ha tagit emot kanske 200–400 ton solpaneler det senaste året, men det är en grov uppskattning, säger Mattias Kovacs, försäljningschef på NG Metall.

Han håller sig uppdaterad om framtiden:
– 2050 är uppskattningen att vi har 78 miljoner ton solpanelsavfall att hantera, globalt. Det blir ganska stora volymer, även här. Vi tittar på metoder för att förlänga livet för solpaneler. Att återbruka, sätta upp en som inte har tillräcklig verkningsgrad i Sverige i ett land där solen är starkare? Men det är inte lätt. Vi får inte skicka utanför EES-länder. Avsättning kanske finns i Afrika eller Asien, men dit får vi inte skicka.

Knäckta och trasiga kan inte återbrukas

Både solpaneler och andra elektroniska komponenter i ett solcellssystem ska sorteras som elektronikavfall på återvinningscentral. Sedan ansvarar ett så kallat producentföretag för att ta hand om avfallet. Alla som säljer solceller på svenska marknaden måste vara anslutna till ett producentföretag.
Fredrik Benson, vd för producentföretaget El-Kretsen finns på plats.
– Vår uppgift är att upprätthålla ett insamlingssystem från norr till söder i alla 290 kommuner. Vi hämtar material på 600 platser, framför allt återvinningscentraler, förklarar han.
Det bästa vore om solpaneler kunde lämnas in separat, men Fredrik Benson konstaterar att det inte finns plats för hur många olika sorteringscontainrar som helst på en återvinningscentral. Därför är 95 procent av de solpaneler som transporterats till anläggningen i Katrineholm knäckta, trasiga, och kan inte återbrukas. Om det sker på ÅVC eller under transport vet ingen.
Däremot kan materialet återvinnas. Framför allt plast och aluminium, men även metallerna inuti.
– Vi har gjort många tester i vår befintliga process, säger Mattias Kovacs.

Elektronikskrot storleksreduceras

Vi rör oss runt i den 48 000 kvadratmeter stora anläggningen. Som besökare måste du hålla dig nära din värd och se upp för de många tunga fordon som med stora skopor hanterar skrot.
Första steget är alltid att sanera bort de ämnen som är skadliga för natur och människor. Saneringen görs manuellt av operatörer som plockar bort batterier och farligt avfall.
De står vid ett löpande band och tempot ser ut att vara högt.
– De kan trycka på stopp om de inte hinner med, och hastigheten på bandet anpassas utifrån materialslag, förklarar Magnus Florestig.

Därefter följer en mekanisk process där elektroniken storleksreduceras och sorteras maskinellt med hjälp av magneter, virvelströmsmagneter och avancerade metal- och plastic finders, som separerar materialet i råvarugrupper som järn, aluminium, koppar, plast och metallkoncentrat.
Det bullrar rejält i delar av anläggningen. Vi får sätta in hörselproppar.
Allt sker manuellt. Magnus bedömer att det inte är möjligt att robotisera detta, eftersom allt ifrån eltandborstar till mikrovågsugnar hanteras och ofta kommer sönderbrutna och med olika sladdar hängande, ibland blandat med annat material som sorteras bort.
– Alla vätskor hanteras som farligt avfall, även om det slunkit med en oöppnad flaska mineralvatten. Vi kan inte veta att den inte innehåller till exempel syra, så det måste säkerställas.
Det har hänt att både handgranater och vapen hamnat bland elektronikskrot och hamnat här, men det farligaste för personalen är att det förekommer kanyler.
– Vår personal är utbildad, och alla är vaccinerade mot hepatit C, förklarar Magnus.

Skickas till smältverk

De bearbetade fraktionerna skickas sedan vidare till exempelvis smältverk som förädlar och återvinner råvarorna som därefter kan bli nya produkter.
Anläggningen i Katrineholm har en återvinningsgrad på 96,41 procent av den vikt anläggningen hanterar. I den materialgrupp solceller ingår, var återvinningsgraden 84 procent under 2023, inklusive energiåtervinning.
Men solceller innebär en utmaning, konstaterar Mattias Kovacs.
– Det som händer när vi sätter in panelen i vår mekaniska bearbetning, är ju att knivar skär igenom. Den maskinella bearbetningen separerar panelen i delar. Därefter bearbetar vi den magnetiskt för att skilja metall från plast och annat. Men en solpanel är kompakt och glaset kontaminerar plast och kopparfraktioner. Det blir otroligt mycket pulver. Där finns en knäckfråga. Det blir extremt dammigt. Vi vill hitta bättre lösningar och följer forskningen globalt.

Vad är bäst ur livscykelperspektiv?

Alla företag som hanterar elektronikskrot i Sverige är privata. Att ta fram mer effektiva metoder är dyrt.
– Om vi tar fram en process för solpaneler som de ser ut som idag, kan den vara förlegad om några år. Min bedömning är att vi behöver mer volym, för att ha förutsättningar att utveckla.

Men det finns anläggningar i Europa som gjort ett sådant arbete. Mattias Kovacs nämner Frankrike.
Där finns företagen Veolia och PV CYCLE, som sedan 2017 driver en nischad återvinningsenhet för just solpaneler.
Där materialåtervinns strax under 95 procent av en solpanel. Det som återstår är bland annat damm som fastnat i filter i de maskiner som tar isär solpanelerna. Ekonomin i projektet är dock svag, framförallt på grund av de små volymerna.
– En lösning skulle ju kunna vara att vi i Sverige skickar solpaneler till anläggningar som de i Frankrike. Men det blir långa transporter ner i Europa, så det är inte självklart bättre ur perspektivet livscykelanalys, säger Fredrik Benson.

Mest glas, plast och aluminium

Även om det finns olika solcellstekniker tillhör de allra flesta solpaneler — över 95 procent av världsmarknaden — kategorin kristallint kisel. Viktmässigt utgörs dessa paneler till störst del av de material som omsluter själva solcellerna: glas, plast och aluminium. Tillsammans utgör dessa material över 90 procent av vikten. Själva solcellerna står för ungefär 5 procent av vikten och består framförallt av kisel. I panelen finns bland annat även koppar (1 procent), silver (0,1 procent) och små mängder tenn och bly.
I allmänhet finns det gott om de material som används i vanliga kiselpaneler. Kisel i sig är till exempel jordskorpans näst vanligaste ämne efter syre. Den metall som används i vanliga solpaneler som är mest begränsad är silver som används till ledarna i solcellerna. Andelen silver I solpaneler sjunker dock stadigt.
Det finns dessutom solceller som använder material som är mer begränsade, till exempel tunnfilmsolceller såsom CIGS och CdTe som till viss del består av mer sällsynta metaller såsom indium och tellur.
I Katrineholm hanteras även de metallerna som avskiljs genom magneter.

”Återbruk är bäst”

Sedan 2012 ska solcellsprodukter enligt EU återvinnas som elektronikskrot enligt det så kallade WEEE-direktivet. Enligt direktivet delas elektronik upp i sex grupper, och i den avfallsgrupp som solcellsprodukter tillhör ska 65 procent av de produkter som ursprungligen sålts på marknaden samlas in medan minst 80 procent av det avfall som samlats in ska materialåtervinnas.
– Det bästa är återbruk. Ska du lägga om taket och vill byta ut en solcellsanläggning som har några år på nacken men fortfarande fungerar, så är det bättre att sälja den, säger Mattias Kovacs.

Studiebesöket på NG Metall i Katrineholm arrangerades av branschföreningen Svensk solenergi. Vd Anna Werner var en av deltagarna. För henne var det första gången hon besökte en återvinningsanläggning för elektronik. Hon säger:
– Jag blev starkt berörd över konsumtionssamhället – hur mycket elprodukter som varje dag slängs, kasseras och skrotas. Självklart kommer Svensk Solenergi fortsätta verka för att solpaneler tas om hand ordentligt. Det är mycket viktigt att det kommer fram paneler där glas och solceller enkelt kan separeras. Annars förblir återvinning av allt annat än ramen mycket svårt.

”Vilket slit-och-släng-samhälle!”

Anna Werner gör bedömningen att det redan i designen av produkten som de stora förändringarna krävs.
– Att det inte är ”värt att bygga en återvinningsanläggning” trots att vi redan kasserat minst 200 ton paneler i Sverige, gör mig beklämd – vilket slit-och-släng-samhälle!
Hon tror dock att nya tillverkare är mer proaktiva och tänker på avfallssteget redan i designen, och anser att Sverige bör uppmuntra ny produktion, inklusive återvinning, av paneler i Sverige.
– Först då kan vi ha full kontroll över hela cirkeln/förloppet.
– Besöket i återvinningsanläggningen gjorde mig varse hur mycket jobb vi har framför oss, inte bara vad gäller att möjliggöra full återvinning av solelektronik utan egentligen av all elektronik. Om designen var genomtänkt så att de olika materialen var enkla att separera skulle det göra stor skillnad.
En annan aspekt som bekymrar Anna Werner är transporterna av solpaneler.
– Solpaneler ska hanteras varsamt och det bör införas starkare incitament för transportörerna att inte tappa några paneler alls.

ETC Sol återbrukar nästan allt

ETC Sol, som sätter upp solpaneler i ETC Solpark i Katrineholm, hos privatpersoner och just nu bygger en större solpark i Hultsfred, har genom åren bara hanterat någon enstaka trasig solpanel, som körts till återvinningscentral.
– Då har det handlat om en enstaka panel som knäckts. De solpaneler som är slitna återbrukar vi genom olika testinstallationer där de används för olika syften. Min erfarenhet är att solpaneler som tappat något i effektivitet, kan fungera i minst 15 år till, säger Gahangir Sarvari, som arbetar för ETC Sol.

Fakta/Transport av uttjänta solpaneler

• En privatperson får själv transportera uttjänta solpaneler till återvinningscentral, ÅVC.
• När företag transporterar uttjänta solpaneler till ÅVC är de klassade som farligt avfall och transporten måste registreras hos Naturvårdsverket. Är företaget medlem i El-Kretsen har de en app för denna registrering.