Vi vet alla att de stora hoten fortsätter. Utsläppen ökar, metan från gasutvinning ökar, utsläpp som inte räknas från bioenergin ökar, utsläpp från kalhyggen ökar. Men kanske det är dags att se sig om och både registrera framgångarna och allt som kvarstår, skriver Johan Ehrenberg.
Javisst har klimatrörelsen i bred bemärkelse vunnit stora segrar, saker händer idag som bara var drömmar för några år sedan och kanske det är dags att se sig om och både registrera framgångarna och allt som kvarstår.
Jag tror nämligen vi kan lära mycket av de segrar som ändå vunnits.
1. Energin. I tio är har klimatmedvetna slagits för lokal solel som bas för energiproduktionen och nu är det på gång i alla länder, ja även i Sverige dubbleras antalet paneler år från år. Det här har skett genom miljoner människor, inte de stora bolagen, och det har i sin tur pressat priserna så att det idag blir nödvändigt för de stora att även de satsa på sol för att överleva. Solel kostar globalt under tio öre per kWh, i Sverige kan vi räkna med 15 öre och det finns inget annat sätt att skapa el som är så billigt överhuvudtaget. Klimathjältarna är de som gick före, segern bygger på att man helt enkelt struntade i vad de stora sa, struntade i politiska regler som krånglat till det och struntat i lögner från gubbar om solel som aldrig varit sanna. Snart producerar solel en TWh i Sverige, inom några år tio TWh och sedan går det fortare än fort att pressa ut den smutsiga elen även från Sverige. Det blir solel som kommer producera vätgas till fabrikerna i norr! Så vad lärde vi oss? Att inte lita på stora energiföretags påståenden och att inte vänta på politiken.
2. Protesterna fungerar! När tusentals aktiva inte ger sig stoppas till slut Preem, trots medialt stöd från de stora tidningarna, experterna och politiken. Kostnaden för att öka den fossila produktionen av diesel och bensin i Sverige blev för stor. Och miljardinvesteringar i biodiesel blir allt orimligare då det helt enkelt blir för dyrt. Lärdom är att många är starka men bara om man är envis.
3. Maten går att ställa om. Nu vet vi att dagens industrijordbruk går att byta, konstgödsel går att ersätta, kolinlagring i mark är framtiden. Hjältarna är de som vände LRF och Arla ryggen och började agera ihop med forskning och lät bakterier och mikrober och biokol vandra in i odlingstänket igen. Gammal kunskap blev nyare. Lärdom, de som tjänar på förstörelsen kommer inte skapa lösningarna.
4. Trafiken blir tyst, ren och elektrifierad. Klimathjältarna är här alla tusentals som började cykla i städerna och sedan blev det extra fart när elbilarna kom på allvar. Det är bara tio år sedan detta började, bilföretagen stretade emot så länge man kunde men tillslut insåg till och med VW att människor inte kommer köpa fossilt när el är billigare och enklare och renare. Nu kommer politiken springande för att hinna med i stad efter stad. Förbud för fossilt inom några år, skrotpremie på bil om man köper elcykel (Paris), cykelbanor överallt och efter pandemin kommer delade bilar bli det nya självklara eftersom varje familj lätt sparar 20 000 kronor per år på hyrsystem istället för eget garage. Lärdom, ny teknik är inte dåligt men gammal kan vara bra nog. Ju enklare, desto snabbare kan den bli bred.
5. Greenwashing funkar inte. Så fort en restaurangkedja eller ett oljebolag eller en byggindustri försöker blanda bort korten och fortsätta som förr med ”klimatkompensation” som metod så förstör de en liten bit till av sin framtid. Vem tror på företag som ljugit i årtionden? Lärdom, man måste ignorera de som ljugit och inte tro att de ändrat sig bara för att de bytt pr-byrå.
Så vad händer nu? Jo, vi vet alla att de stora hoten fortsätter. Utsläppen ökar, metan från gasutvinning ökar, utsläpp som inte räknas från bioenergin ökar, utsläpp från kalhyggen ökar (EU är världens näst största skogsskövlare, 16 procent av förstörelsen av tropiska skogar beror på EU:s import av biomassa från dem, enligt WWF.) Och oljeindustrin ställer om till en jättesatsning på produktion av mera plast.
Plast är ett bra exempel på problemet. Materialet används överallt, det är svårt att ersätta och alternativen (som papp) är inte bättre. Plasten är så billig att den används i onödan i det globala varusystemet och plast från olja extremt mycket billigare än återanvänd plast. Vilket betyder att returplast är greenwashing. Den mesta plasten bränns, utsläppen motsvarar flyget och det här är något som går under radarn. Bränna plast kallas ”energiåtervinning” och sopförbränningsanläggningarna blir fler och fler, speciellt i rika länder som Sverige och Storbritannien. Här importerar vi faktiskt sopor för att bränna dem och föda fjärrvärmen.
När branschen kritiseras skyller den ifrån sig på att konsumenterna borde konsumera mindre plast. Alla kampanjer om retur av plast är i grunden ett försök från producenter att lägga skulden på de enskildas agerande. Som om du kunde vägra ta emot plast på Ica Maxi. Visste du att röda ketchupflaskor inte går att återvinna, bara genomskinliga?
Lösningen för klimatrörelsen blir då inte att sortera mera, utan att helt enkelt stoppa nya sopförbränningsstationer (som i Stockholm där Exergi vill bygga en ny jätteanläggning). Bränner vi sopberget bränner vi sönder jordens klimat. För att få fram en politik som ger producenterna fullt ansvar för all plast (det går att återvinna kemiskt, men det är dyrt), då måste uppenbarligen sopberget öka framför kommunhuset och de ansvarigas villatomter.
Jag tänker så här: Alla de stora hoten består av konkreta lokala saker, alla utsläpp har en källa och det enda vi kan göra är att stoppa dem en efter en. Alternativen finns, teknik finns, men kommer alldeles för sent om inte tillräckligt många vägrar vänta.
För det har vi ju lärt oss med alla goda exempel.
Det går fort att förstöra världen.
Men lika fort att rädda den.
Den här ledaren publicerades ursprungligen i Dagens ETC.
