En rad klimatskribenter har den senaste tiden uppmärksamma hur människor världen över elektrifierar sina hem genom solpaneler. Trots att inga formella myndighetsrapporter presenteras konstaterar Bill McKibben att en rad skribenter upptäckt trenden, genom bra spårning.
Det första kontot Bill McKibben såg kom från Azeem Azhar och Nathan Warren. De tittade på Pakistan, där elpriserna i kölvattnet av Putins Ukraina-invasion har skjutit i höjden så dramatiskt att försäljningen av el har gått ner tio procent under de senaste två åren. Han skriver att det borde förlama ett land, men ändå har ekonomin på något sätt växt med två procent ändå.
Det är förvånande, eftersom tillväxt i ekonomier – särskilt i utvecklingsvärlden – är knuten till energianvändning. Men energianvändning är fortfarande motorn i det som händer, eftersom pakistanier köpt enorma mängder mycket billiga kinesiska solpaneler och satt upp dem själva.
Azeem Azhar och Nathan Warren rapporterar att Pakistan ”har blivit den tredje största importören av kinesiska solcellsmoduler och skaffade häpnadsväckande 13 GW bara under första halvåret i år.” Detta är häpnadsväckande eftersom landets hela officiella elproduktionskapacitet bara är 46 GW.
Det innebär att på bara sex månader importerade Pakistan solenergikapacitet motsvarande 30 procent av sin totala elproduktionskapacitet – en oerhört stor förändring.
Bill McKibben lyfter också att energianalytikern Dave Jones har lagt ner tid på att spåra solcellsboomen via Google maps och hittat byggnad efter byggnad över hela landet med stora nya solpaneler på taket.
Den kända solanalytikern Jenny Chase på BNEF har hittat ungefär samma sak.
Som Azhar och Warren påpekar att i slutet av året kan Pakistans distribuerade solsystem närma sig hälften av kapaciteten i hela sitt nät. Bill McKibbben konstaterar att det inte bara handlar om tillväxt; det är ”en tyst revolution inom energiproduktion”.
Pakistan är inte det enda exemplet, något liknande händer i land efter land – Zimbabwe, Eswatini, Lesotho, Madagaskar, och en rad andra länder, vilket bekräftas av Joel Nana, analytiker på Sustainable Energy Africa i Kapstaden, som tar en rad exempel: I Namibia uppgår nu egenproducerad solel till cirka 11 procent av landets installerade kapacitet, i Sydafrika är motsvarande siffra 9 procent. Antagligen finns dessutom ett mörkertal, människor i små enkla hus med enstaka solpaneler.
För medelinkomsttagare I fattiga länder har solpaneler blivit så billiga att investeringen går att räkna hem på bara några år, inte minst tack vare intäkten från att sälja egenproducerad el till elnätet. Men det finns dessutom en rad andra positiva effekter, konstaterar Bill McKibben. I fattiga områden drivs verksamheter som brunnar för bevattning nu alltmer på solenergi. Detta innebär inte bara en minskning av naturgasanvändningen för centraliserad produktion; det betyder också att många bullriga, smutsiga och dyra dieselgeneratorer som tidigare gav reservkraft stängs av.
Vad är det som sker? Bill McKibben sammanfattar: ”Utan att vänta på vad som ofta är döende verktyg för att göra jobbet, fortsätter företag och husägare med att elektrifiera sina liv och göra det rent.”
