Den här texten publicerades ursprungligen i Dagens ETC.

Hej!

Jag skulle ju ha varit gladast om kärnkraften inte fanns. Olyckor, gruvbrytning, import från tveksamma länder, avfall som ska lagras och kostnad talar emot den.

Men nu är det som det är och vissa skriker sig hesa för ny kärnkraft trots att inget av problemen ovan är lösta.

Men skulle man kunna tänka sig det som kallas fjärde generationens kärnkraft, alltså reaktorer som ska kunna gå på redan uttjänt kärnbränsle och förhoppningsvis om och om igen ett antal gånger?

Hur långt har forskningen kommit här? Om man är lite pragmatisk och bortser från olycksrisk och kostnader skulle den ju lösa de andra problemen. Och täppa till käften på de som förordar stora och små konventionella reaktorer. Tar gärna del av synpunkter på detta.

/Nicke

SVAR:

Hej Nicke,

Förhoppningar om reaktorer som förstör långlivat kärnavfall kan verka bra. Men i verkligheten är det inte enkelt. Dessa reaktorer kostar mycket och skapar nya risker.

Att några ”skriker sig hesa” är inte ett skäl att ge efter. Svaga argument hänger ofta ihop med högt tonläge.

För att kunna återanvända och förstöra långlivade ämnen ur uttjänt bränsle  behöver bränslet upparbetas. Det betyder att man löser upp det kemiskt, för att kunna sortera ut det plutonium som producerats vid drift av vanliga reaktorer.

När man löst upp det annars fasta bränslet leder det till mer läckage av radioaktiva ämnen och större risk för olyckor. Kvar, när de användbara ämnena tagits ut, blir dessutom alla de andra radioaktiva ämnen som producerats i reaktorn och som fortfarande ska isoleras från människa och miljö i tusentals år. När man använder delar av bränslen igen produceras ännu mer sådant radioaktivt avfall.

Upparbetningen innebär att det tas fram rent plutonium som också kan användas i kärnladdningar. Det finns alltid en risk att kärnvapen används av misstag. Galningar kan ta makten i vilket land som helst. Ju fler länder som har kapacitet att tillverka kärnvapen, desto större risk att de tillverkas och verkligen används.

Den här typen av reaktorer och system kommer att ta många decennier att utveckla och kan ändå aldrig ge lika billig el som sol- och vindenergi. Därför kommer de också att fördyra, försena och försvåra för världen att undvika risken för ohanterligt snabba klimatförändringar.

Tomas Kåberger
Professor i industriell energipolicy vid Chalmers