Lantbruk är på många vis idealiska för installationer av solenergi. Nästan alltid finns det tillgång till oanvänd mark och stora tak, samtidigt som verksamheten ofta är elintensiv. Men omställningen är för krånglig idag.
Det borde alltså finnas en stor potential att komma igång med solel på våra 125 000 lantbruk och gårdar. Men i detta segment mellan de enorma parkerna och de små villaanläggningarna, är regelverket ofta krångligt, komplicerat och stundtals obegripligt.
Här är några frågor branschföreningen Svensk Solenergi driver som berör lantbruk. Flera punkter berör andra som vill installera en solcellsanläggning, men lantbruk är ofta särskilt drabbade, särskilt nu när allt fler funderar på att bygga en egen solpark:
1. Tillåt företag (och privatpersoner) att överföra el från tak- och markanläggningar på egna fastigheter till byggnader på intilliggande egna fastigheter så att man lätt kan använda sin egen el. Om man inte använt elnätet ska man inte behöva betala elnätsavgift.
2. Tillåt alla mikroproducenter att sälja mer el än de köper utan att straffas med anslutningsavgifter, krånglig byråkrati och skatter. Incitamentsstrukturen idag gör att man optimerar anläggningen utifrån förutsättningarna på platsen, utan utifrån det begränsande regelverket.
3. Se över energiskatten. Snart kommer gränsen för när man måste börja betala skatt på egenanvänd el att höjas till 500 kW, men det är fel att ha kvar skatt överhuvudtaget på egenanvänd el. Vi behöver så mycket förnybar el som möjligt för omdaningen av det svenska energisystemet. För vätgasproduktion krävs till exempel stora mängder el.
4. Elnätsföretagen bör få det stöd de behöver för att möjliggöra en snabb utbyggnad av solel. De har en nyckelroll som gate keepers. Det måste bli tydligare vad som krävs av dem. Ibland tar byten av elmätare och eventuella nätförstärkningar orimligt lång tid. Sätt en tydlig gräns för hur lång handläggningstiden för en anslutning får vara. Överföringsavgifter för anläggningar större än 1,5 MW (snart ev 2,3 MW) är mycket höga. I många andra länder har man lagt elnätsavgiften på skattekollektivet och även om vi inte gör så i Sverige så skulle åtminstone en större andel kunna läggas på utmatningssidan istället för på inmatningssidan. Det behövs också mer transparens kring tillgänglig anslutningskapacitet i respektive elnät. Det skulle gynna snabb utbyggnad av solkraft om elnätsbolagen proaktivt annonserade ut var det utan större nätförstärkningar finns plats i just deras nät för solkraft.
5. Förenkla bygglovshanteringen. Det förenklade bygglovsförfarandet är inte alltid implementerat i verkligheten och rutiner behövs. Det finns kommuner som behöver höja sin kompetens på området.
6. Krav i tillståndsprocesserna hos länsstyrelserna (på vissa håll i landet) är väl hårda för solparker. Solkraft handlar ju om vanliga pålar som går ner 1,5 meter i marken, inte stora betongfundament. Det blir hämmande att samma omfattande miljöprövningar krävs för solparker som för andra elkraftanläggningar. Åverkan på landskapet är i jämförelse liten. Marken får ju dessutom vila i 30 år när bonden sätter solpark istället för en gröda i stor skala. Solparkerna kan bli vårt sätt att rädda vildbina.
7. För fler solparker behövs enkel tillgång till mark som inte är produktiv jordbruksmark. Det borde vara betydligt enklare än idag att omklassificera marken.
8. Energimyndigheten vill ta bort ursprungsgarantier på mikroproducenternas el. Detta sänder fel signaler om fler småhusägare ska våga installera solenergianläggningar på sina tak. Vi går mot ökad ursprungsmärkning överallt i samhället. Då är det väldigt märkligt om den finaste elen inte ska vara ursprungsmärkt. Faktum är att mikroproducenternas närproducerade solel skulle bli den enda omärkta elen i Sverige.
I min värld skulle alla lantbrukare ha solel. Låt oss göra det möjligt att utnyttja den stora potential som finns.
Anna Werner,
vd Svensk Solenergi
