Inte alls, frestas man att svara på rubrikfrågan. Men det är inte riktigt sant. Allt vi människor producerar skapar nämligen lite utsläpp av växthusgaser. Men ändå är det närapå korrekt att svara ”inte alls”. 

Om solcellerna produceras i EU är utsläppen 11 gram koldioxid för varje kilowattimme (kWh) el som produceras. Om solcellerna istället har importerats från Kina hamnar utsläppen på 21 gram/kWh. Även det är otroligt lite. För att förstå storleken kan man jämföra med brunkol, som har ett utsläppstal på 1 090 gram/kWh. Det är alltså lite som att jämföra vikten av en mus med en elefants.

Solceller har helt enkelt ­väldigt låga utsläpp, oavsett var de ­kommer ifrån.

Men vad beror skillnaderna på?

Det är Europas största ­institut för solenergiforskning, Fraun­hofer ISE, som gjort de nya utsläppsberäkningarna och rapporterat dessa positiva siffror för EU-kommissionen.

Vid den här typen av beräkningar utgår man inte från rapporter från enskilda tillverkare, utan från nationella genomsnittssiffror över energimixens klimatpåverkan.

Det som skapar utsläpp är nämligen inte solcellerna i sig, utan den energi som används vid tillverkning och transport. Om beräkningen gäller EU eller Kina utgår man alltså från unionens eller landets samlade mix av elproduktion och får på så vis fram ett utsläppstal, vilket sedan används för att räkna ut just solcells­fabrikernas klimatpåverkan. 

I verkligheten kan alltså solcellernas klimatpåverkan vara betydligt lägre, beroende på var fabriken ligger.

Om tillverkningen sker i en kommun med mycket förnybar el sjunker utsläppen radikalt. Det gäller både i EU och i Kina. En del kinesiska tillverkare hävdar att de producerar den mesta elen själva, från egna solceller, och då sjunker ju utsläppen ytterligare (det här gäller exempel företag som Longhi, Trina, Jinko). Att just de kinesiska producenterna är noga med att poängtera detta är inte så märkligt eftersom Kinas samlade elmix är mer än dubbelt så smutsig som EU:s.

I Kina står sol, vind och vatten för ungefär 28 procent av elmixen. I EU är motsvarande siffra 32 procent. Men det som drar upp Kinas utsläpp är att kol står för 62 procent av produktionen, jämfört med EU:s 13 procent. (Sen har båda områdena även utsläpp från kärnkraft, bioenergi och fossilgas i olika mix.)

I Sverige finns inga stora solcellsproducenter. Men det finns nischade special­företag som Midsummer (de gör bland annat plåttak med inbyggda solceller). Deras solceller får en ännu lägre utsläppsnivå än EU-snittet eftersom den ­svenska elmixen är renare än EU:s.

Allra renast skulle en solcellsfabrik på Island vara. Där är elen 100 procent förnybar!

Är detta viktigt? 

Låga utsläpp för att producera mer el är oerhört viktigt för världen. Men skillnaden mellan 5, 10 eller 20 gram koldioxid per kWh är lite av en petimeter-­diskussion. Tekniken i sig är extremt ren. 

Och det finns flera faktorer som faktiskt gör ekvationen ännu bättre.

Dels har Fraunhofer ISE räknat på solceller som är verksamma i 30 år. I själva verket kommer de hålla säkert 10–15 år till och då minskar ju utsläppen per producerad kilowattimme ännu mer.

Därtill blir klimatnyttan olika stor beroende på var vi sätter upp solcellerna. Om de monteras i Estland bromsas den smutsiga oljesanden – något som måste ske akut. Sätts de upp på Island gör de mindre klimatnytta.

Men den stora nyttan med beräkningar som dessa, och som EU-kommissionen nu har fått ta del av, är att de förhoppningsvis kan stoppa en del av de envisa myterna om solceller som exempelvis borgerliga företrädare såsom Ebba Busch sprider.

De flesta vet ganska lite om energi och utsläpp. Det utnyttjar de som är emot omställningen och pratar om ”smutsiga Kina-paneler”.

Självklart vore det bra om vi i Sverige storinvesterade i att producera och sätta upp egentillverkade solceller. Men världen behöver snabbt fler paneler. Och klimatpolitiskt är det viktigt att fler solceller – oavsett var de har tillverkats – kommer upp och gör nytta.

Text: Johan Ehrenberg