ETC El levererar endast förnybar el från sol, vind och småskalig vattenkraft, med strikta krav på hänsyn till miljö. Och allt överskott? Det bygger vi solceller för.
Ett enkelt elavtal utan bindningstid – du betalar bara för elen du använder, plus en månadsavgift på 49 kr, varav 19 kr går till nya solceller.
Elpriserna fortsätter att glida isär kraftigt mellan norra och södra Sverige. I en debattartikel i Svenska Dagbladet riktar Håkan Larsson, samhällspolitisk chef på Villaägarnas Riksförbund, stark kritik mot att Svenska kraftnät prioriterar nya exportförbindelser framför att bygga bort flaskhalsar i det svenska stamnätet.
ETC El levererar endast förnybar el från sol, vind och småskalig vattenkraft, med strikta krav på hänsyn till miljö. Och allt överskott? Det bygger vi solceller för.
Ett enkelt elavtal utan bindningstid – du betalar bara för elen du använder, plus en månadsavgift på 49 kr, varav 19 kr går till nya solceller.
Håkan Larsson beskriver prisskillnaderna mellan landets elområden som ”helt orimliga” och menar att regeringens passivitet ökar bördan för hushåll och företag i södra Sverige.
Enligt debattartikeln låg snittpriset i oktober på 14,2 öre/kWh i elområde 1, medan Malmö i elområde 4 fick betala 71,3 öre/kWh – alltså mer än fem gånger så mycket.
”Det innebär att elen i södra Sverige kostade över fem gånger så mycket som i norr”, skriver Larsson och konstaterar att detta sker samtidigt som Sverige är ”en av Europas största nettoexportörer av el”.
Larsson menar att dagens prisskillnader skapar ojämlika villkor både för hushåll och företag:
”Det är inte rimligt att det ska vara fem gånger dyrare att värma upp ett hus i Skåne än i Norrbotten. Det är inte heller rimligt att elpriset ska vara fem gånger så högt för att baka en Pågens limpa i Malmö som ett Polarbröd i Älvsbyn”, skriver han i SvD.
I december väntas skillnaderna bestå. Prognosen visar enligt Larsson 28,27 öre/kWh i Luleå och 90,01 öre/kWh i Malmö. När skatter, påslag och nätavgifter räknas in blir den faktiska skillnaden ännu större.
En stor del av kritiken riktas mot utbyggnaden av exportkablar, där Aurora Line, den nya ledningen mellan Sverige och Finland, lyfts fram som exempel.
Projektet genomfördes snabbare än normalt – på åtta år – vilket Larsson menar visar att Svenska kraftnät kan bygga snabbt ”när viljan finns”. Men han hävdar att ökade möjligheter till export historiskt också lett till högre elpriser i Sverige.
”När överföringen till andra länder ökar, stiger de svenska elpriserna. Det är inget landets hushåll bett om”, skriver han.
Larsson ifrågasätter varför exportkapaciteten byggs ut medan de inhemska överföringsproblemen kvarstår:
”Varför kan Svenska kraftnät bygga en exportledning på åtta år, men inte förstärka det svenska stamnätet eller bygga bort flaskhalsar i samma takt?”
För att snabbt mildra prisskillnaderna föreslår Håkan Larsson att regeringen överväger en modell liknande den skatterabatt som i dag ges i vissa norrlandslän. Det skulle kunna kompensera hushåll och företag i de mest utsatta elområdena utan att villkoren i norr försämras.Han varnar dock för att en förändring av elprisområdena måste göras med försiktighet för att undvika att ”de tyska elpriserna sprider sig till hela Sverige”.
Larsson avslutar sin kritik med krav på att regeringen ska ge tydligare styrning till Svenska kraftnät och att utbyggnaden av det svenska stamnätet måste prioriteras framför nya exportkablar:
”Att fortsätta som idag innebär att hushåll och företag i södra Sverige får bära kostnader för beslut, flaskhalsar och prissignaler de själva inte kan påverka. Sverige är ett land, inte fyra elprisområden.”
