Den 23 oktober meddelade Mark- och miljööverdomstolen sitt domslut om huruvida fristående solpaneler på mark är att betrakta som bygglovspliktiga. Den högsta instansen upphäver Mark- och miljödomstolen i Östersunds dom, som menade att solpanelerna på fastigheten i fråga skulle betraktas som en typ av byggnad och därmed vara bygglovspliktiga.
– Det är en enorm lättnad att Mark- och miljööverdomstolen upphäver den tidigare domen och slutligt slår fast att etableringar av traditionella solpaneler på mark inte ska åläggas krav på bygglov, säger Madeleine van der Veer, verksamhetsledare för Nätverket för solparker.
Kommuner ska inte kräva bygglov
Prövningen av solparker sker normalt sett genom en samrådsanmälan till länsstyrelsen eller genom ansökan om ett frivilligt miljötillstånd där lämpligheten för anläggningen som helhet därmed prövas. Trots att syftet med solparker aldrig är att människor ska kunna vistas under solpanelerna och att Boverket anfört att det saknas skäl till att solpaneler på mark ska vara bygglovspliktiga finns exempel på kommuner som ändå ställt krav på bygglov för solparker.
– Miljööverdomstolen gör en korrekt bedömning av bygglovsplikten, som stämmer överens med plan- och bygglagens bestämmelser och med lagstiftarens särskilt uttalade avsikter att den aktuella typen av solcellskonstruktioner inte ska kräva bygglov. Samtidigt är det olyckligt att ärendet återigen hänvisas till vidare handläggning hos länsstyrelsen, säger Madeleine Lilliehöök, advokat och ombud till markägaren i det aktuella fallet.
Madeleine van der Veer bedömer att Miljööverdomstolen insåg hur problematiskt det hade varit att betrakta solpaneler på mark som byggnader, eftersom syftet inte är att människor ska vistas under dem.
– Det måste finnas någon rim och reson i hur lagstiftningen tolkas och vi hade riskerat en enorm försening av utbyggnaden av ny elproduktion och dubbelprövningar av solparker om inte den högsta instansen upphävt den tidigare domen, säger hon.
Solpanel på mark är inte en byggnad
Enligt plan- och bygglagen 1 kapitel 4 paragraf ska en byggnad i lagens mening endast omfatta byggnader som är konstruerade efter avsikten att människor ska kunna uppehålla sig i den. En solpanel som står på mark har inte som syfte att människor ska vistas därunder och kan inte heller praktiskt anses vara att föredra för människor som plats att vistas under då de är sluttande, öppna på sidorna och därmed saknar tillräcklig konstruktion för att fungera som ett vindskydd. Därtill är placering av solpaneler på mark en reversibel åtgärd som inte kräver att marken hårdgörs.
