Mycket går åt rätt håll därför att det nu är ekonomiskt lönsamt. Men det går för långsamt för att dagens barn ska slippa risken för ohanterligt snabba klimatförändringar och globala flyktingkriser.
Korruption och orättvisa skapar problem i världen. Viruskrisen har givit regeringar makt att styra hur ekonomin ska se ut efter pandemin. Men riskerna för korruption är, av samma skäl, stora.
Ska vi undvika risken för ohanterliga klimatförändringar ska den fossila energin bort från energiförsörjningen, inte bara från elproduktionen. De tekniska och ekonomiska möjligheterna är nu goda. Men de som idag är rika och mäktiga förlorar när gamla kraftverk, kol, olja, gas och kärnreaktorer blir värdelösa. De använder sina resurser för att styra politiken så att utvecklingen fördröjs.
De anställda, som skulle förlora försörjningen när ohållbar verksamhet stängs, måste kunna lita på att vi andra i samhället tar hand om dem. Annars kommer de, och deras fackförbund, också att motarbeta utvecklingen.
Kolanvändningen i världen var som störst 2013. Den fossila elproduktionen var större 2018 än 2019 och kommer nog aldrig tillbaka till 2018 års nivå. Det samman gäller oljan – 2018 var kanske året för peak oil. Kärnkraften passerade sin högsta nivå redan 2006.
Detta beror inte på brist på fossila resurser. Det beror på att förnybar energi kan producera så billig el att gamla, farligare energikällor konkurreras ut. Trots att kolkraften sällan betalar för sina koldioxidutsläpp och kärnkraftverken alltid slipper betala för skadorna vid stora haverier.
I Tyskland har fossil el och kärnkraft nu minskat. Vindkraften har i år producerat mer el än all kolkraft, och solenergi gett mer el än kärnkraften.
Man skulle kunna hoppas att världens regeringar nu använder den makt över ekonomin som krisen givit dem till att skynda på utvecklingen. Men det finns exempel på motsatsen.
I delstaten Ohio i USA arresterades talmanen i delstatsparlamentet av FBI efter att man lyckats kartlägga hur ett gammalt kraftbolag betalat över en halv miljard kronor i mutor för att delstaten skulle tvinga invånarna att årligen betala ungefär tre gånger så mycket pengar i subventioner till deras kärnkraft- och kolkraftverk. Tidigare partivänner till talmannen, som hade blivit lobbyister, skrev inte bara tal åt de aktiva politikerna utan arrangerade också komplicerade företagsstrukturer för att föra över pengar.
I Australien presenterade regeringen nu i september stödsystem för investeringar i kol- och gas-utvinning som återhämtning efter den ekonomiska kris som corona skapat.
När Bloomberg NEF nyligen summerade världens beslutade stimulanspaket konstaterar man att över 90 procent varken var inriktade på koldioxidintensiva eller hållbara industrier. Men av de riktade stöden satsades mer än 8 000 miljarder kronor på koldioxi-intensiv industri, och mindre än 2 000 miljarder kronor på hållbara verksamheter.
Allt är inte på grund av olaglig korruption. Företagen annonserar och lobbyister och otrygga anställda driver politiska kampanjer i medier på helt lagliga sätt.
Flygbolag och gamla energibolag är dessutom ofta statligt ägda eller har nära relationer med stater sedan länge. Vi ser det när svenska staten lägger många miljarder kronor på att rädda SAS och när man tidigare hjälpte de stora elbolagen konkurrera med sol- och vindel genom att avskaffa effektskatten på kärnkraft och sänka fastighetsskatten på stora vattenkraftverk.
Regeringen lanserade förra veckan ett budgetförslag om knappt tio miljarder i engångssatsning på ”grön återhämtning”. Det var bara lite mer än man lagt på att rädda SAS, och lika mycket som den årliga skattesänkningen man tidigare gav elbolagen.
Men den konservativa politiken kan bara fördröja utvecklingen. Statistiken från första halvåret i år finns nu tillgänglig för industriländerna i OECD och några andra länder som totalt svarar för ungefär 80 procent av världens elproduktion. Jämfört med första halvåret 2019 hade fossil elproduktion i dessa länder minskat med drygt 350 TWh, kärnkraften minskat med nästan 40 TWh – medan förnybar el ökat med nästan 100 TWh.
I Japan minskade fossil elproduktion liksom kärnkraften första halvåret 2020. Andelen förnybar el ökade och nådde 23 procent. Därmed nådde man det ”ambitiösa” mål regeringen ställt upp för förnybar el – till år 2030!
Kina förväntas om några år stagnera eftersom befolkning inte ökar. Då blir Indien det land vars ekonomi och energianvändning kan växa snabbast i världen. Därför är det njutbart att se att det producerades mindre kolel i Indien 2019 än 2018. Ännu roligare att se rapporter om hur man där köper förnybar el med lagring till priser som kan konkurrera ut kolel.
Mycket går åt rätt håll därför att det nu är ekonomiskt lönsamt. Men det går för långsamt för att dagens barn ska slippa risken för ohanterligt snabba klimatförändringar och globala flyktingkriser.
Ska utvecklingen få fart måste politiken sluta bromsa. För att det ska ske måste de gamla företagens politiska makt minskas. Ländernas välfärdssystem måste bli så starka att medarbetare känner sig trygga att de kan försörja sig även om de farliga fossila verksamheterna stängs.
Detta är lätt att skriva. Att lyckas är svårare – men mycket viktigare.
