September blev en rekordmånad trots allt. Nu skriver jag om den snabba omställningen av trafiken, vi var bara några få som skrev om detta för några år sedan men idag kan ingen ignorera det som händer och framför allt hur fort det går om man verkligen ställer om.

Det handlar om exponentiell utveckling, när man ökar något med en fjärdedel eller tredjedel månad för månad så når man väldigt snabbt den där nivån där allt förändras.

Och den nådde vi i Sverige i september.

På bara två år har laddbilarna ökat så i antal nyregistrerade bilar att de gått från en tiondel till mer än hälften av alla bilar som köps. Ännu viktigare är att de hemska hybridbilarna med sina utsläpp, minskar i andel. Nu är det riktiga elbilar som gäller och det här blir en enorm skillnad för alla.

Det finns en historisk jämförelse som ofta nämns när det handlar om trafik. Det tog tio år för staden New York att i början på 1900-talet få bort alla hästar från gatorna till att enbart ha bilar.

En helt ny trafiksituation, en ny ekonomi (plus ett klimat- och miljöproblem) tog över samhället snabbare än någon vågat sia.

Samma revolution sker nu med elbilar trots en svensk bilindustri som gjort allt för att bromsa. Företagens kamp har handlat om att få fortsätta med utsläpp många år till, inte ställa om. Det blir en dyr skuld det där.

I Norge har i praktiken förbränningsbilarna rensats ut från nybilsköp på tio år. Från 98 procent 2011 till nio procent 2021. Helt elektriska är nu 78 procent av nyregistrerade bilar i grannlandet.

Men i Sverige går det fortare, ökningen är brantare även om vi började senare – och det här borde förändra politiken här och nu, inte sedan.

För elbilen ger helt nya möjligheter – och nya problem – i samhället.

Bilklustret i Göteborg står inför en kris. Volvos elbilar har floppat på marknaden, gissningsvis litar inte köpare på ett bolag som storsatsar på tunga dieselbilar och säger att man ska el satsa ”sedan”. (Det här gäller de flesta bilföretag i EU. Alla säger ”2025” om sina nya bilar. Orsaken är att det året införs hårdare utsläppsregler i EU. Bolagen vill fram till dess sälja så mycket fossila bilar de kan.)

Volvo Cars lever på marknader där omställningen inte tagit fart. Stora vinster idag men det är ju ingen framtidsstrategi. ”Systerbilen” Polestar är en amerikansk bil, Tesla dominerar marknaden i Sverige, bara Volkswagen utmanar. Drömmen om en långsam omställning med biobränsle som greenwash är redan passé. Det är en stor politisk utmaning om man vill rädda biljobben i Sverige.

Men hur ska politiken ändras?

Här är några snabba åtgärder.

• Sluta använda glesbygdsargument mot stadsomställning. Vårt stora klimatproblem vad gäller trafik, har aldrig varit glesbygden, utan städerna. Det finns 142 000 personbilar i Norrbotten. I Skåne län finns det 660 000, i Stockholm finns det nästan en miljon. Totalt i landet nära fem miljoner. Det är inget fel om de stora städerna med de stora ekonomiska musklerna går före och tvingas genomföra en ökad omställning. Krav på laddning vid alla köpcentra till exempel. Publik laddplats som krav för bygglov. Enbart elbil för kommunernas egna bilar. Kommunala elbilspooler så antalet bilar kan minska snabbt.

• Höj stödet för mindre elbilar kraftigt så att marknaden påverkas mot färre suv:ar och fler småbilar. Det minskar utsläppen vid produktionen snabbt. På samma sätt kan elbilsstödet vara progressivt. mer pengar till den som har låg inkomst än till den som har hög.

• Inför hög skrotpremie så att de värsta gamla utsläppsmonstren kan försvinna fortare. På samma sätt kan fossila tjänstebilar förbjudas, företagen bör bara köpa eldrift till de anställda.

• Stoppa biobränslesatsningen. Den fortsätter utsläppen och kommer vara ett ekonomisk problem inom några år. Det gäller alla de där bränslena som kallas ”fossilfria”, ingen av dem är i närheten av ren els klimatfördelar eller ekonomi. (Sverige har just nu de näst högsta dieselpriserna i världen. Gäller även ”biodiesel”.)

• Glöm vätgastrafiken. Vi behöver grön vätgas till industrin men för trafiken är batteribilarna den lösning som vunnit omställningsracet.

• Staten måste investera direkt i ”laddning under drift” för den tunga trafiken. Billigare, renare – och bör gälla både transporter på vägar och järnväg. På samma sätt kan ett förbud för fossila bud- och transportbilar i städer snabbt få bort de smutsigaste bilarna i städerna.

• Taxi är en bransch som byter bil regelbundet. Att införa förbud för annat än elbilar inom två-tre år innebär ingen stor ekonomisk kostnad för den som kör alla dessa mil. (6 400 mil i snitt per år och bil.) Reserverade taxiladdare gör att konflikter med andra elbilsägare undviks.

• Inför krav på att elbilar även ska kunna fungera som batterilager för husen direkt. En elbil har el motsvarande elkonsumtionen för ett småhus i tre dagar. Tekniken bromsas idag av bilindustrin.

Diskussionen om elbilar har varit fylld av myter och falska påståenden. De verkliga problemen handlar nu om att få ner priserna, att få stat och kommun att storsatsa på laddning, att få byte till elbil möjligt för många fler och att försvåra och fördyra köp av nya utsläppsbilar.

Samtidigt handlar förstås politiken om att minska bilismen i stort, städerna är utmärkta cykelområden, långresor sker bäst med tåg. Varför inte ta upp österrikiska järnvägens lösning med en biljett för alla tågresor i landet för 30 kronor per dygn?

Klimathotet löses inte av att vi bara byter transportmedel.

Men det är en bit på vägen.

Det kommer ta tid att få bort våra fem miljoner utsläppsbilar från vägarna, men det kommer gå fortare om politiken slutar tveka och slutar ge efter för en lobby som försvarar fortsatta utsläpp.

Om tre år är nya förbränningsbilar borta från marknaden. Om ytterligare fem kan alla begagnade vara det också.

Frågan handlar inte längre om vi ska köra på el.

Utan hur fort vi hinner byta till eldrift.

Där finns räddningen.