Att undvika risken för ohanterliga klimatförändringar beskriver de flesta som dyrt och svårt. Men nu börjar det bli ont om tid att älta problem. Dessutom är det mycket roligare att hitta möjligheter, fördelar och sådant som är lönsamt att göra. Det finns fina samband.

Om billig förnybar el tillåts konkurrera ut fossila bränslen kan världens transporter minska betydligt. Då blir kvarvarande transporters koldioxidutsläpp lättare att avskaffa.

Ungefär en tredjedel av världens sjötransporter är transport av fossila bränslen. Det mesta är olja.

Mer än en tredjedel av alla järnvägstransporter är transport av fossila bränslen. Det mesta är kol.

De stora transporterna av fossila bränslen beror på att oljan och kolet inte finns där människor bor. Särskilt oljan är koncentrerad till ett fåtal länder som kontrollerar världens oljetillförsel. Oljeberoendet är därmed inte bara ett miljöproblem, det kan också bli ett politiskt problem om de länder som kontrollerar resurserna använder oljan som politiskt påtryckningsmedel mot oss i oljeberoende länder. Det var så man gjorde och skapade oljekrisen 1973. Elektrifierar vi biltrafiken kan vi minska vår sårbarhet och vårt importberoende.

Koltransporterna går från gruvor till kolkraftverk. I Kina står koltransporterna nu för över hälften av transportarbetet på landets järnvägar. Det är besvärligt att transportera, att lasta om och att elda upp kol i kraftverken. Det är bra. Därför att det bidrar till att kol konkurreras ut av förnybar el. Anläggningar för att producera denna el är så mycket enklare.

Billig, förnybar el konkurrerar nu ut fossileldade elproduktionsanläggningar och gamla kärnkraftverk i hela världen. Redan 2019 minskade den fossila elproduktionen i absoluta tal i världen. Under år 2020 tycks det bli en ännu större minskning. Den fossila elproduktionen toppåret 2018 kanske aldrig nås igen. Samtidigt minskar elproduktionen med kärnkraft och når nog aldrig vad den var toppåret 2006. Det enda som ökar i år är elproduktion med förnybar el. 

Det är viktigt att elproduktionen med förnybart ökar medan ohållbar elproduktion minskar. Men betydligt viktigare är att enligt Internationella energirådets (IEA) uppskattning står förnybar energi för 90 procent av all ny elproduktionskapacitet som togs i bruk under 2020. Det betyder att det inte är en tillfällig trend. Den nya kapaciteten att producera el från sol och vind kommer att användas länge. När man väl byggt dessa anläggningar är kostnaderna för elproduktionen nästan noll.

Framstegen för förnybar el ger en minskning av konsumtionen av energiresurser. I den statistiken ser man att varje kWh sol- och vindel ersätter mellan två och tre kWh fossila bränslen som annars skulle eldats för att producera en kWh el, medan resten skulle lämnat kraftverken med kylvattnet och värmt havet, en flod eller atmosfären via kyltorn.

Det kommer att bli mindre värdelös spillvärme, mindre användning av primärenergi och bättre energieffektivitet.

Men ska vi helt slippa fossila bränslen, räcker det inte med att förnybar el får konkurrera ut dyrare fossil elproduktion. Förnybar el måste ersätta fossila bränslen i transportsektorn och i industrin. El behöver då också användas för att producera bränslen för sådant som inte kan elektrifieras.

Denna utveckling har också accelererat i år. Under oktober var nästan fyra av fem bilar som såldes i Norge laddbara. I Sverige var det ännu bara 36 procent.

Tillverkningen av elbilar begränsas idag av tillgången på batterier. Det är också det som håller uppe priset på bilarna. Snart kommer elbilar vara billigare att köpa än fossildrivna bilar, och samtidigt billigare att underhålla, billigare att köra och billigare att skrota än traditionella bilar.

Även bioel konkurreras ut av billig vindkraft i Sverige. Men den koldioxid som ändå produceras i kraftvärmeverk, skogsindustrin och etanolfabriker blir användbar i ett samhälle utan fossila bränslen. 

För att producera bränslen från el gör man först vätgas med elektrolys av vatten. Vätgasen kan användas direkt i industrier, till exempel för att göra järnmalm till järnsvamp. Men vätgas är dyr att lagra, särskilt om man vill ha bränslet som drivmedel. Då kan man kombinera vätgasen med koldioxid och producera flytande bränslen, såsom metanol. 

Sådana flytande elektrobränslen kan sedan användas för fartyg eller flygplan som ska gå långt, mellan kontinenter, där batterier med de tekniker vi nu ser, inte duger. Så de transporter som blir kvar när man inte längre behöver transportera fossila bränslen kan försörjas förnybart, med el eller elektrobränslen med återanvända kolatomer från biomassa.

Förnybar el finns över hela världen. Avfall från matproduktion och skogsbruk, matrester och biologiskt avfall finns där det finns människor. De kan ersätta fossila bränslen utan långa transporter. I ett fossilfritt samhälle behöver vi inte transportera så mycket bränslen.

Det är uppenbart att med mindre transporter behöver vi mindre fossila bränslen. Men kom ihåg, att när vi använder mindre fossila bränslen blir det också mindre transporter i världen.

Tomas Kåberger 

Tomas Kåberger är professor i Industriell energipolicy vid Chalmers och ordförande i Renewable Energy Institute, Tokyo. Han var tidigare generaldirektör för ­Energimyndigheten. Ledarskribent i Dagens ETC.