Ägarna till 100 000 miljarder kronor av fossila tillgångar ser hur deras förmögenheter riskerar att försvinna, skriver Tomas Kåberger.
Den här texten är ursprungligen en ledare publicerad i Dagens ETC.
Genom att betala en halv miljard kronor till talmannen i delstatsparlamentet i Ohio lyckades elbolagen FirstEnergy få stöd för att fortsätta driva olönsamma kol- och kärnkraftverk. Stödet kostar delstatens innevånare över tio miljarder kronor. Bolaget fick alltså 20 gånger mer än vad mutan kostade.
När den den federala polisen FBI i somras arresterade talman Larry Housholder var han uppenbarligen förvånad över att polisen lyckats kartlägga det polis och åklagare kallade en konspiration: Ett system av lobbyister, jurister, organisationer och bolag hade använts i det ”största mut- och penningtvättssystem” som någonsin drabbat Ohios invånare.
Det är lätt att förstå förutsättningarna för den korruption som lockar kring energibranschen. Övergången till förnybar energi går snabbt. Gamla kol- och kärnkraftverk, oljeraffinaderier, liksom kol-, olje- och gastillgångar förlorar i värde. Ägarna till 100 000 miljarder kronor av sådana tillgångar ser hur deras förmögenheter riskerar att försvinna. De kan betala mycket till lobbyister, organisationer, politiska partier och personvalskampanjer för att få lagstiftning som fördröjer utvecklingen.
Det finns länder där människor gett upp. Man förutsätter att alla politiska beslut grundas på korruption – att politiker blir rika genom att få betalt för att göra de redan rika ännu rikare på skattebetalarna bekostnad. I andra länder förs en kamp i domstolar och politiska val för att avsätta de politiker som låtit sig korrumperas. Något som ibland lyckas.
Sverige är knappast med i någon av dessa kategorier. Under halva 1900-talet levde vi med en fungerande offentlighetsprincip, aktiva medlemmar inom politiska partier och kritiska tidningar. Men relativt lite korruption gjorde svenskar naiva och godtrogna. En illustration av denna naivitet är att Sverige är ett land där man kan privatisera myndighetsutövning som utövas i konkurrens mellan företag vars ägare strävar efter vinst.
Bilprovningen var ett tidigt exempel. Bilägaren som vill slippa körförbud väljer vilket företag som ska göra besiktningen. Privata konkurrerande skolor finns även i andra länder. Men att låta konkurrerande skolor sätta betyg som avgör vilka som ska komma in på attraktiva utbildningar till läkare och ingenjörer är sällsynt naivt. Föräldrar och elever väljer vilken skola som ska få skolpengen. Hur kan man förvånas när vinstmaximerande skolor ger höga betyg till sina elever?
Naiviteten har nog kostat mest inom sjukvården. Tidigare hade de läkare som avgjorde människors rätt till sjukpenning, och till gratis tillgång till vård som är dyr för samhället, inga vinstintressen. Det gjorde att vi kunde ha sjukvård av hög kvalitet med låga kostnader. Nu kan de som vill bli sjukskrivna gå till det företag som är mest generöst med att dela ut de gemensamma pengarna i sjukförsäkringssystemet.
Försäkringskassan har insett problemet, och att de måste kontrollera läkarnas bedömningar. Försäkringskassan kräver därför mer dokumentation från läkarna. Det gör att läkarna behöver lägga mer tid på dokumentation, och allt mindre på att ta hand om patienter.
Naiv tro att vinstsökande, konkurrerande företag ska hantera myndighetsrollen och fördela offentliga resurser utan att deras ekonomiska intresse påverkar bedömningarna är sällsynt i världen. I svensk politik anses denna naivitet som något oskyldigt och positivt. Att antyda att något företag skulle försöka främja sina ekonomiska intressen på skattebetalarna bekostnad är däremot något fult.
Vi måste våga se att det finns företag som missbrukar systemen lika väl som det finns individer som missbrukar bidragssystem. Om vi inte vill diskutera korruption och fuskmöjligheter så kommer Sveriges offentliga ekonomi att exploateras av människor som lärt sig att hänsynslös egoism är bra.
Bland de tjänstemän och politiker som öppnade för den lönsamma privata myndighetsutövningen var det nog få som var direkt mutade. Några av dem har däremot lämnade sina offentliga uppdrag och istället fått välavlönade befattningar i de företag som tjänat på reformerna, eller i företagens branschorganisationer. Detta är inte lätt att hindra. Kanske gör de insatser idag som gör dem värda lönen. För efterträdarna kan det ändå framstå som en lockande, möjlig belöning för insatser i offentlig tjänst.
Politiker och tjänstemän som fattar beslut om kärnkraftens avfall, investeringar i elledningar mellan regioner, till vindkraftparker eller till grannländer, hur utsläppsrätter ska fördelas, om koldioxidskatter eller regler för beskattning av olika sorters fordon, avgör inte bara om vi når klimatmålen utan också förmögenheters fördelning.
De beslut som ska fattas inom EU och i Sverige de närmaste åren har ekonomiska konsekvenser av ännu större dimensioner än stödpaket för gamla kraftverk i Ohio. Svenskar och svenska politiska partier är inte immuna mot korruption. Det behövs mer av system som försvårar korruption. Mer engagemang inom partier, mer offentlighet, mer meddelarskydd och mer medial uppmärksamhet.
